Österut igen

Idag har jag igen varit iväg till Fredrikshamn. Inte heller idag vajade den stora flaggan i den höga flaggstången. Men till skillnad från i tisdags, så fick jag lunch idag:

Viltskav, lingonsylt och klyftpotatis. Tyvärr hade moset hunnit ta slut.
– Var är grönsakerna, frågade bisin min.
Jag fick förklara konceptet med salladsbord och att han får blanda morotsrivet, gurkorna och salladen från sin salladstallrik med i den här matportionen om han vill. Till det hummade han bara lite.

På hemvägen kurvade vi via Motonet i östra grannstaden. Det ska vara mera bildelar, vilket betyder mera mekande och skruvande.
Bisin min blev mäkta förvånad då jag gick med in i affären. Ja, det blev jag nog själv också, förresten.

Men, kolla, jag fyndade. Nu gäller det bara att ladda upp med massor, massor av korsord till julen, för nu har jag i varje fall pennor och reservpatroner. Tjohoo!

Från postlådan fiskade bisin min idag upp ett oläsligt brev!

Fy skäms på stadens vattenverk, som försöker smyga med förhöjningarna! Skicka ut brev, som inte går att läsa. Orsaken är att det är för dyrt att skicka två sidor sa chefen i en tidningsintervju. Hon menade säkert två ark. MEN! Det var ändå två ark i kuvertet! Det första arket innehöll bisin mins namn och adress och var i övrigt helt tomt. Där skulle faktiskt ha rymts flera av de där oläsliga tabellerna. Chefen skyllde också på marginalerna, men de är ju justerbara och går att ändra. Det där var en av de dummaste ursäkterna som jag har hört. Inte kan det väl vara så att personalen inte klarar av kontorsprogrammen i datorn?
Håhåja. Egentligen borde vi konsumenter ha ringt ner deras telefon och klagat och frågat vad det står i brevet egentligen.
Den här gången skyllde dock ingen på att svenskan inte får plats, så som man gjorde i vår västra grannstad. Läsarvänligt är inte brevet, så det gick det inte heller att skylla på, så som Naturhistoriska museet gjorde när de skippade svenskan!

Nu ska jag fixa lite läsbara Exceltabeller!

Önskar er alla en fin fredag!

Mommohobbyer

För det mesta är det enbart skräp, dumma påhopp och eländiga troll på nätet nuförtiden. För att nu inte tala om den artificiella intelligensen, AI, som lurar vem som helst att tro på vad som helst. 
Till all tur kan man ändå då och då hitta någonting, som värmer och gläder en. Det gjorde jag igår då jag kunde läsa om mommohobbyer ("mummoharrastukset"), som lindrar stress. Sju hobbyer räknades upp:

1. Trädgårdsskötsel
2. Stickning
3. Korsord
4. Att skriva
5. Fågelskådning
6. Bakning
7. Kortspel

Tjohooo! Ettan är inte direkt nånting jag sysslar med, utan det är mera bisin mins gebit. Men stickning, lösa korsord, att skriva, ja det gör jag ju precis nu, fågelskådning kan jag idka varje dag nu när vi har de nya fågelmatarna i bruk, det är sånt jag håller på med daglidags. Bakandet har det blivit lite mindre av, men till lillajul ska jag väl åstadkomma nånting? Kortspel diskuterade vi faktiskt med bisin min om så sent som igår. Jag sade att jag inte längre minns hur man spelade marjas. Det gjorde inte han heller. Det enda vi mindes med säkerhet är kortspelet åttan. Bisin min påstod att vi nånstans borde ha en bok om kortspel, men jag är inte alls så säker.

Det jag saknar från listan är umgänge med barnbarnen, men eftersom det här är hobbyer, som tilltalar unga är det helt förståeligt att barnbarn inte ingår. 

Idag har jag tillbringat en trevlig eftermiddag tillsammans med stickflickorna. Vi träffades hos G-M och hon hade som vanligt dukat upp med idel godsaker. Vi bjöds på baconpaj med paprika, tomat och getost samt jultårtor med äppelsylt. Eller kanske jag borde skriva julrosor, för så var de goda bakverken formade. En fröjd för både ögat och gommen.

Nu har jag lyckligtvis kommit en bit på väg med mitt tredje par  benvärmare. Jag är ivrig att få de här färdiga så fort, som möjligt. Men vem vet vad bisin min planerar, som sätter käppar i hjulet för mitt stickande.

Önskar er alla en fin torsdag!

Från väst till öst

Igår sent på eftermiddagen då jag satt och stickade och funderade på hur jag skulle anpassa mönstret, ville bisin min plötsligt att jag skulle söka en reservdel från Motonet. Han ville veta om delen fanns i västra grannstaden eller i den östra. Jag gruffade lite, för jag var mitt upp i stickningen och dessutom ville jag inte söka på telefonen, för det är mycket svårare än på datorn. Ja, och att starta datorn hade jag heller ingen lust med. Dessutom hade jag redan en gång varit tvungen att överge min stickning, då jag måste köra iväg till grannbyn och hämta hem bisin min.

Att söka bildelar på Motonet är inte precis min favoritsysselsättning, för det är svårt, alldeles för svårt för mej. Bisin mins logik går inte ihop med den som Motonet har. Igår gällde det att hitta en del inom gruppen Ohjaus (styrning), trodde alltså bisin min. Jag letade och letade, men den efterfrågade delen fanns inte där. Så jag slutade helt enkelt lyssna på bisin min och litade istället på mitt eget omdöme. Och se på sjutton, det fanns två exemplar på hyllan i västra grannstaden.

Så, nu skulle alltså bisin min iväg västerut och han ville gärna ha mej med. Jag var inte särdeles medgörlig, för det var så skönt att sitta i gungstolen och sticka. Bisin min lovade att han skulle bjuda på hamburgare och att vi skulle leverera kalendrarna. Det var det sistnämnda som fick mej att lämna gungstolen. Fort klä mig i stadskläderna och så iväg västerut.

Den här gången hade jag riktigt tur, för medan bisin min var till Motonet, fick jag strosa i Puuilo alldeles ensam utan hans sällskap. Visserligen hade jag stränga order om att inte köpa nånting annat än två fågelmatare i plast för under tio euro/styck och schampo åt bisin min. Han har tröttnat på att hackspettarna hackar sönder våra fågelmatare i trä, så nu får det bli plast, trots att jag är skeptisk. De är förstås enklare att hålla rena, när man kan spola av dem med vatten.

Lite olydig var jag allt, för jag kunde inte låta bli att gå och titta på julgrejerna.

Till min stora glädje hittade jag den här förpackningen med julkalenderetiketter. Så nu är det avgjort, det blir en julkalender också nästa år, fastän jag redan tänkte att jag nog inte ska göra såna där påsar längre. Tyvärr fanns det bara en förpackning!
När jag stod där och funderade kom jag i samspråk med en trevlig dam, som berättade att hon har så svårt att motstå de där julgrejerna. Ni vet klisterbilder, etiketter, kuvert, kort osv. Hon berättade också att hon redan hade varit i Tokmanni och köpt såna där julgrejer. När hon såg att jag köpte de där julkalendersiffrorna undrade hon vad jag skulle med dem och jag förklarade att jag brukar göra julkalendrar åt mina barnbarn. Då berättade hon att hennes barnbarn är sju månader gammalt och inte behöver nån kalender ännu.
Tänk vad ett litet köp kan leda till, ett möte och en intressant diskussion!

När jag hade fått varorna genom kassan och in i kassen, så dök bisin min upp som på beställning. Han tog hand om kassen medan jag förde bort kundvagnen. Vårt handlande gick verkligen geschwint!
Från Puuilo tog vi oss till dotterns. Henne såg vi då hon var på hemväg, så hon lyckades obemärkt smuggla adventskalendrarna in i familjens källare.
Flickorna fick syn på oss, klädde sig och kom ut och det gjorde svärsonen med, så vi hann prata en stund och fick höra hur det stod till med dem och vad de gjort.

Flickorna hade varit iväg och sälja julkalendrar tillsammans med mamma. De hade ännu några kvar, så jag köpte en för att understöda deras hobby. Kanske jag borde ha köpt flera? Men det här får räcka för i år.

Bisin min höll sitt löfte och köpte varsin hamburgare åt oss från mannen där vid torget. Bisin min köpte också två trip och sen körde han iväg till ett lugnare ställe där vi satt och åt i bilen och nästan kände oss som tonåringar på nytt. Jag har inte ätit hamburgare på jättelänge, så det här var riktigt gott med massor, massor av grönsallad.
När vi ätit färdigt var det dags att tanka bilen, för här var bensinen betydligt förmånligare än hemma i stan. Vi var hemma igen strax före klockan 20.30 och riktigt nöjda att vi kom iväg och att allting gick så snabbt och behändigt.

Idag kom bisin min hem från grannbyn mitt på dagen och sa:
– Nu ska vi fara.
Jag hummade lite för jag satt fortfarande i badrocken efter en varm skön dusch och jag hade precis kommit på hur jag skulle fortsätta med min stickning. Idag lovade bisin min lunch på Bensis i Fredrikshamn. Jag var minst sagt misstrogen, för klockan var redan så mycket att lunchserveringen garanterat skulle vara över då vi var framme.

Snällt följde jag ändå med österut och övergav min stickning. När vi var framme fick jag välja om jag ville till Nanso outlet eller Jysk. Jag valde det senare alternativet, för jag hade inte minsta lilla aning om vad jag skulle ha gjort i Nanso. Kläder är inte riktigt min grej, liksom.

Där i Jysk såg jag honom, Hermod. Det var kärlek vid första ögonkastet, trots att jag inte brukar falla så lätt. Men nu kunde jag inte motstå. ❤️

 

Han fick följa med mej hem. Bisin min tycker att Hermod är totalt onödig och kanske är han det, men...
Nu är det i alla fall lite pyntat här inför lillajul.

När jag kom ut ur affären med en plastkorg full av en massa småsaker, som kommer att behövas både som julklappar och i framtida kalendrar, så körde bisin min precis in på parkeringen. Tänk så samstämmiga vi är när det riktigt gäller!
Från Jysk körde vi raka spåret hem, ingen lunch ute den här gången inte. Lunchserveringen var förbi, så det var enklast att åka hem och laborera i kylskåpet.

Nu ska jag verkligen njuta av stickningen och hoppas att jag får sticka i lugn och ro! Och framförallt att det blir rätt och fungerar.

Önskar er alla en skön onsdag!

Ett UFO

Att gå på upptäcktsfärd i mitt hobbyrum är spännande, för där kan man göra oväntade fynd. Gladast blir jag förstås om jag hittar det jag söker. I min jakt på det rätta rosafärgade garnet gjorde jag ett överraskande fynd.

Jag hittade ett UFO (= UnFinished Object, alltså ett oavslutat projekt). Till skillnad från mitt förra UFO-fynd i MUUD-väskan så vet jag i det här fallet vilket mönster det är frågan om. Och ja, den mönstertidningen har jag till och med hittat. Ibland har jag minsann tur. Det här julsocksprojektet har legat i träda sedan december 2020. Nu skulle det nog vara dags att förvandla det till ett FUFO (Finished UnFinished Object, alltså avsluta oavslutat projekt). Fem års vila är riktigt tillräckligt, eller vad tror ni? Varför jag övergav den här sockstickningen vet jag inte. Troligtvis kom det nånting annat emellan, så som det gör ibland. Tur att jag har alla garnnystan som behövs till de här sockorna och att jag som sagt har mönstret. Jag skulle inte ha gillat att räkna ut maskorna i tomtemönstret. Brrr!

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen och på den nya veckan!

Glittrande lila benvärmare

I fredags fick jag färdigt ännu ett stickprojekt, nämligen ett par glittrande lila benvärmare.

Modell: Säärystimet, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 14.11.2025

Färdig: 21.10.2025

Garn: 7 bröder Kuura från Novita

Åtgång: 98 g 

Stickor: Nr 3 och 3½

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

Jag stickade igen falska flätor, resårstickningen lade jag till. Den fanns inte med i mönstret.
– Hur vet du att de där passar, frågade bisin min skeptiskt när han såg på mitt färdiga projekt.
– Nä, det vet jag inte, men det finns alltid nån annan som kan få dem då.
Så få se nu sen hur det går med passformen. Maskantalet tog jag från beskrivningen och där fanns åldern angiven, så man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Igår berättade jag ju att jag letade efter puderrosa garn. Två gånger grävde jag i hobbyrummet och hittade där en massa annat intressant. Till sist satte jag mej ner och djupandades några gånger innan jag använde min hjärna. Jag hade ju faktiskt köpt tre extra nystan av det där rosa sockgarnet när jag var iväg till Vanda 8 november. Hur hade jag nu mitt i allt glömt bort det?
När jag hade kommit så där långt i mina funderingar var det ingen konst att hitta garnet. Lite ordning har jag alltså i mitt garnkaos.

Tack till stickväninnan V som tänkte på mej och bjöd ut ett nystan Nallegarn i precis rätt nyans. Tur för henne att jag hade hittat mitt eget garn igår. Ja, och tur för mej att jag inte utökade mitt garnlager igen!
Här har ni igen ett bevis för att stickare är vänliga och det bästa umgänge man kan ha. ❤️ 

Igår lade jag tre gånger upp maskor för ännu ett par benvärmare. Tre gånger rev jag upp alltsammans. Idag har jag igen lagt upp maskor, men inte ännu hunnit vare sig kontrollräkna dem eller börjat sticka på mitt nya projekt. Det får vänta lite för nån måste väl ta hand om disken också?

Önskar er alla en riktigt fin söndagskväll.

Lyckan finns i en påse

I morse knackade det på dörren då jag just satt mej ner med mitt frukostte och mitt korsord. Där stod yngsta sonen. Nu var det dags för oss att ge oss av österut, ända bort till östra grannstaden. Där spatserade vi i det stora gröna varuhuset i den tidiga morgontimmen.

Genast när jag steg innanför dörren fanns det till vänster garnlådor fylla med nystan till rabatterat pris. Sånt är inte alls hälsosamt för mej. Nu är det förstås så att mitt garnlager är mycket konstigt. Varje gång jag behöver grundfärger, som till exempel svart, vit, blå och grå då hittar jag enbart pastellfärger och lila garn. Nu när jag skulle behöva puderrosa garn hittar jag enbart garn i grundfärgerna! Det är ju helt enkelt inte klokt. Tyvärr är det så att bisin min städade på sitt vis när han ville ha bort allting, som störde honom. Det innebär att han skuffade in allting huller om buller i mitt hobbyrum medan jag var på sjukhuset och inte ens kunde protestera. Det är därför jag inte hittar någonting längre. Suck!

Jag besökte alltså ytterst tveksamt Kangas Keidas där i Prisma. Yngsta sonen hade lämnat mej ensam i en ytterst farlig situation. Jag hoppades förstås att jag skulle hitta rätt rosa nyans där i handarbetsaffären.

Jag kom ut med den här lilla papperspåsen där det står att Lyckan finns i den här påsen.

Och det är nog riktigt sant, för inne i påsen finns det här ljuvligt mjuka merinogarnet. Ett helt nystan på 100 gram, ett nystan som jag nu i eftertankens kranka blekhet inte alls vet vad jag ska göra med. Och inte vet jag heller vad jag ska göra om jag inte hittar den där puderrosa nyansen jag är ute efter. Suck! Det är farligt att få idéer i huvudet och precis veta vad man vill ha och hur det ska se ut.

Jag hann ännu nappa med mej hem den här tidningen. Knappast kommer jag nånsin att sticka de där fina sockorna, men vem vet.

Idag har vi kunnat njuta av ett bedårande vinterlandskap i solens sken. Det är så vackert med snövitpudrade granar och andra träd. Om inte yngsta sonen skulle vara helallergisk för julsånger skulle jag lyriskt ha brutit ut i sången Hej mitt vinterland. Men jag avhöll mej från den utgjutelsen. Det är bäst att inte fresta på hans nerver. Han är ingen julmänniska även om han varje år har sett till att ge julklappar åt oss alla. Jag är tacksam redan att få följa med honom till stora gröna varuhuset där i öst. Sur är jag däremot på beslutsfattarna i västra grannstaden, som vägrar ge bygglov åt Varuboden i Tarmola. Det är inte klokt. Argumentet att små affärerna försvinner från centrum är delvis sant, men ingen lanttis vill åka in till stadens centrum och råka ut för de ökända lapplisorna. Det går liksom inte att parkera där i centrum. Dessutom är det verkligen fusk att K får bygga en stor affär på västra åstranden. Visst är det konstigt?

Nu ska jag på nytt försöka hitta rosa garn till mitt nästa projekt. Håll tummarna för att det lyckas.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Hemmafynd

I måndags gjorde jag ett superfint fynd här hemma.

Jag hittade nämligen min Muudväska! Och kan ni tänka er, jag har inte ens hunnit sakna den!

Inne i Muudväskan hittade jag en liten projektväska och strumpstickor. Tjohoo!

Den här lilla fina projektväska har jag hunnit sakna en och annan gång redan.

Inne i projektväskan hittade jag den här påbörjade stickningen i Nallegarn. Vad månne det är tänkt att bli? Och varför är den övergiven och bortglömd? Är det så att jag gjort något fel i mönstret och inte har orkat riva upp? Ingenstans hittar jag nån anteckning om vad detta ska bli. Inte i mitt rutiga häfte och inte i min Exceltabell heller. I den sistnämnda brukar jag försöka hålla nån sorts ordning på mina projekt. Nog bäst att jag river upp det här och börjar på nytt med någonting annat, eller har ni andra förslag?

Lite ordentlig har jag i alla fall varit, för i projektkassen hittade jag både flätstickan och en varvräknare, som står på 3. Men det hjälper dessvärre inte så mycket när jag inte ens vet vilket mönster det är fråga om. Jag vet ju inte heller om det är tänkt som sockor, vantar eller handledsvärmare. Hmmm...

Trevligt att kunna göra fynd här hemma utan att besöka loppis och falla för andra frestelser! Själva Muudväskan är faktiskt ett loppisfynd. Jag skulle aldrig ha råd att köpa den till fullt pris. Då t duger det riktigt bra med Muminkassarna från mataffären för mej!

Nu är det dags för mej att försöka få färdigt de lilaglittrande benvärmarna och sen sätta upp maskor för ytterligare ett par benvärmare. Visserligen har bisin min gett order åt mej om att jag måste vara ute en stund, att han vill ha köttbullar av älgfärs och att jag ska baka jultårtor. Höh, jag är pensionär och tar order endast av barnbarnen! Så det så! 😊

Önskar er alla en mysig fredagskväll.