Lyckligast i världen

I morse vaknade jag redan klockan sex. Det kändes som alldeles för tidigt att stiga upp, så jag låg kvar nästan en och en halv timme och vände och vred på mej. Till sist hjälpte inget annat än att kravla sig ur sängen.

Och vet ni vad? Jo, jag vaknade i världens lyckligaste land! Joo, det är alldeles sant, vi är lyckligast i världen för nionde året i rad. Bisin min och jag tittade lite skeptiskt på varann, är vi lyckligast i världen? Joo, om vi får tro på den seriösa forskningen som gjorts i ämnet. Strunt nu att vi har högsta arbetslöshetssiffrorna i Europa, Orpos regering har skuldsatt Finland upp över öronen, nativiteten i vårt land är den lägsta någonsin, Finland är ett farligt land för kvinnor, barnfattigdomen ökar och allt fler får blanda bark i brödet. Trots allt det här så är vi alltså ändå lyckligast i världen! Tjohoo! Hoppas att ni alla känner av det! Tack och lov, så har vi KAJ, som lyser upp vilken mulen dag som helst och som gör de flesta på gott humör. Ja, jag säger de flesta, för bisin min har inte insett de tre killarnas storhet ännu.

Idag hoppas jag också att ni har flaggat, för vi firar Minna Canth-dagen. Själv firade jag så ordentligt att jag körde på eftermiddagen iväg till stan, till Café Favorit.

Där festade jag med gott te, skink-auraostpaj och sallad samt en kristallbulle. Passade samtidigt på att träffa en kompis. Det blev en lätt lunch lite sent.

 

Det var trevligt påskpyntat där på caféet.
När jag stod och handlade bullar att ta med hem, ringde min telefon, svärdottern behövde hjälp. Jag betalade och skyndade mej sedan iväg till grannbyn.

Jag fick ta hand om Lilleman utomhus medan modern lånade min bil och körde iväg och hämtade hem Lillan. Lilleman stornjöt av alla vattenpölar och hittade förstås små snöhögar lite här och var. Vi både hörde och såg kråkor, vilket var jättespännande. Jag började lite småfrysa, för jag var inte klädd för utelekar. Men jag var lyckligast i världen över att få vara tillsammans med Lilleman.

Lyckan höll i sig här hemma, för allting var förberett inför makaronilådan jag behövde endast laga äggstanningen. Middagen blev lite senare än tänkt på grund av min barnbarns utryckning. Men det gör inget.

Nu hoppas jag att kvällens stickning också gör mej lycklig! 

Och jag önskar er alla en riktigt skön fredag!

Villhöver

Ibland så villhöver jag saker, som jag oftast nog inte behöver. Men väldans gärna vill ha. Så var det då jag i februari var iväg till Prisma tillsammans med yngsta sonen. Jag vågade mej till garnhyllan och inte köpte jag något garn inte, men...

Jag kom hem med den här istället. Jag måste ju bara ha den på grund av kattmotivet, inte sant?

Jag har ju redan förvaring för mina rundstickor, så inte är den här precis nödvändig, men... ja, jag kunde helt enkelt inte motstå den. Tokigt, men sant.

I morse vaknade jag redan klockan fem. Det var mörkt och alldeles för tidigt att stiga upp. Jag besökte toan för säkerhets skull och kröp sedan ner tillbaka under täcket. Jag tänkte att jag kommer nog aldrig att få tag på sömnen på nytt, så jag började smågnola på Vems pojk e do. Jag tror att alla som har växt upp på landet kan känna igen sig i den sången. Hur många gånger fick jag inte som barn och ungdom säga vems flicka jag var. Beroende på vem som frågade så kände frågeställaren mina föräldrar eller mina morföräldrar. Jag minns också att när de egna barnen började ta hem kompisar, så ville jag alltid veta vems pojke eller flicka det var. Ibland var föräldrarna bekanta och ibland mindre bekanta. Fördelen med en liten byskola var nog ändå att alla kände alla. Kanske inte så trevligt med sådan social kontroll för barnen, men det var tryggt.

Idag har jag varit på stickcafé till H. Som vanligt härligt att träffa alla stickare och njuta av alla godsaker på bordet, broccolipaj, morotskaka, sandkaka, kex, choko osv. osv. Och kan ni tänka er, jag hann nästan få alla garnändar i mina vantar fästade.  Tre ändar blev kvar att ta itu med här hemma.

För övrigt kan jag konstatera att jag är rätt effektiv, för jag kom hem och hann just få av mej skorna innan jag tog på dem igen och åkte in till stan på nytt. Jag var iväg och veckohandlade med äldsta sonen. Beträffande vad vi ska ha i matväg under veckan var jag helt renons på idéer. Men det blir makaronilåda i morgon och den kommer ju att finnas några dagar framöver på våra tallrikar.

Och när jag nu är inne på det här med KAJ, så kan jag konstatera att deras medley under finalen av Melodifestivalen har på Youtube över 410 000 visningar just nu! De har flera visningar än vinnaren av melodifestivalen 2026. Det ni!
Bara bada bastu var också år 2025 den mest spelade låten i Sverige visar statistik från musikbolagens branschorganisation Ifpi. Jag tror nog att det är dags för bisin min att sluta säga att KAJ är Vörårevyn. Bisin min har ingen aning vad han pratar om. Proffsiga hjärtliga killar som levererar värme och glädje. Precis det som behövs i dagens onda värld.

Nu är det äntligen dags för lite stickning, som jag inte har hunnit med tidigare idag.

Önskar er alla en fin torsdag!

Mysko

Det här råkade jag få i mitt 7-bröder garnnystan:

Lite mysko med det där plastiga, eller hur? Hela nystanet har innehållit "ulltottar" längs med, så jag har försiktigt fått peta bort dem. Tyvärr kan jag inte reklamera, för det här nystanet har funnits en tid i min sockgarnsplastlåda. Jag minns inte när jag har köpt det. Urgammalt är det inte, för det är ett 100 grams nystan med den "nya" blandningen, det vill säga 80% ull och 20% polyamid.
Nå, jag får klippa bort den där missbildningen, så ordnar det sig.

Idag har jag stickat tummarna på de här vantarna, så nu skulle det vara dags för en fästfest. Men den får nog vänta till morgondagens stickcafé. Förra veckan gick det ju snabbt och smärtfritt att fästa medan jag satt och pratade. Bisin min tycker jag är knäpp som stickar vantar nu då all snö är borta. Jag tror bestämt att jag ska sticka en mössa som följande projekt. Så har han någonting nytt att himla sig över! 😊

Önskar er alla en fin onsdag!

Sluta sticka!!!

 – Nu ska du sluta sticka, sa bisin min plötsligt igår kväll när vi satt sida vid sida i var sin gungstol.
Jag hajade förvånat till, vad hade han nu retat upp sig på? Han sade ju att bildelarna jag hämtade från Motonet var de rätta.
– Varför ska jag sluta sticka, frågade jag mycket långsamt med betoning på varenda stavelse.
– Nå, för att det blir sommar och ingen vill ha eller behöver vantar och sockor längre.
Åhå, här låg allt en hund begraven och jag anade ugglor i mossen och frågade frostigt:
– Och vad tycker du att jag ska göra istället då?
– Städa, förstås.
Nu levde bisin min farligt. Tur att jag hade min stickning i händerna och sakta hann räkna till 37 innan jag öppnade munnen:
– Nä, jag kan sticka sockor och vantar färdigt till i vinter.
Bisin min sa inte så mycket mera annat än muttrade lite. Och det var ju bra. Men jag har kommit på en ljuvlig hämnd. Nästa gång han ser på guldgrävarna eller sport i TV, då drar jag fram dammsugaren och städar vardagsrummet. Efter det vill han knappast att jag städar, för det är nog lugnare när jag sitter bredvid honom och stickar! Man får ju inte vara dum, eller hur? En kvinnas list övergår mannens förstånd. Stickning är en verkligt oskyldig hobby, inte sant?

Igår for det här paketet iväg västerut. Det innehöll prästkragesockorna och det var riktigt roligt att få överraska Lillan och Lillemans mommo med lite hemlagat. Ja, ni ser att själva paketet också är lite hemlagat! Jag återanvände en låda från Fazer och prydde den med lite klisterbilder och ett garnsnöre från restgarnsburken. Mottagaren gillade sockorna direkt och tackade tusenfalt. Som sagt, riktigt roligt att få ge.
Där fick bisin min se, att visst finns det människor som vill ha sockor också så här på våren! Så jag tänker inte alls sluta sticka. Han får säga vad han vill om den saken.

Önskar er alla en fin fortsättning på veckans första dag!

Alldeles frivilligt

Igår kväll var vi iväg söderut och bjöds på god skinkpaj, grönkålssallad, delikata bullar, godis, morotskaka, ost och kex. Ja, matbordet var alldeles fullt av läckerheter. Det var riktigt trevligt att träffa svägerskorna, den enas man och dotter. Det blir alltför sällan, trots att avstånden inte är stora. Vi bor ju faktiskt i samma stad!
Äldsta sonen fick agera tech support, så nu borde åtminstone en dator vara uppdaterad och redo för nya utmaningar.
Bisin min är alldeles salig. Han kom hem med en för honom ny gammal knapptelefon, en likadan som han använder. Nu behöver han inte byta till modernare rackerier!
Vi kom hem mitt i natten, för tiden gick så fort och mitt i allt visade klockan 23.30.

I morse vaknade jag lite före åtta. Jag hann inte ens börja med frukosten då det knackade på dörren. Där stod yngsta sonen, som vänligt nog kom och hälsade på sina föräldrar. Yngsta sonen var ursprungligen på väg till stan och handla mat. Mitt i alltihopa innan jag ens fått i mej frukosten blev det bestämt att vi åker iväg österut till Kotka. Och kan ni tänka er, alldeles frivilligt gick jag in till Motonet och alldeles frivilligt tog jag kölapp till reservdelsdisken. Det ni! Nu hoppas jag innerligt att jag fick rätt rem och rätt kork. Jag hade ordentligt på en lapp skrivit upp allting bisin min behövde. Men det innebär inte att det automatiskt blir rätt ändå, för hur ska vi veta exakt vad det heter på finska?

– Ta det lite lugnt nu, sa yngsta sonen när jag tänkte rusa iväg till kassan.
– Vi ska titta lite omkring oss först ifall vi behöver nånting, fortsatte han.
Hmmm, lätt för honom att säga. Men lite knepigt när man inte alls vet vad de där konstiga grejerna överhuvudtaget ska användas till.

Men tjolahopp! De här känner jag i varje fall igen och nu passade jag på att förse mej, så jag klarar mej över sommaren. Förstås beroende på hur många korsord jag orkar lösa.

Såna här återanvändbara plastpåsar hittade yngsta sonen och dem nappade jag direkt. I de här kan jag ha lite nystan!

Från Motonet återvände vi västerut och stannade vid Prisma. Egentligen skulle jag inte ha så mycket annat än yoghurt, mjölk och lite bröd. Men, jag köpte lite påskpyssel och den här:

En virktidning! Garnhyllan besökte jag inte alls, så jag var riktigt duktig, inte sant? Sedan stod jag nog och höll i ett par rödlappade stickade babysockor. Funderade på att köpa dem, men tänkte att det är nog bättre om jag stickar själv...

När vi var färdiga med uppköpen och skulle iväg till kassan blev yngsta sonen lite orolig. Vi hade nämligen kommit in på barnklädesavdelningen. Han vet hur gärna jag handlar kläder åt barnbarnen och han ville inte bli och vänta på mej när vi ju redan hade allt nödvändigt i kundvagnen. Och nej, jag köpte inget den här gången. Så visst kan jag vara lite ordentlig ibland. 

På hemvägen ringde stickväninnan U och frågade om hon skulle köpa tidningen Kuriren åt mej. Jag hade telefonen i min väska i baksätet, men talade i min smartklocka i framsätet. Verkligt bra påfund med smartklockan kopplad till telefonen. Jag tackade U för att hon tänkte på mej. Som jag alltid har sagt, stickare är snälla!

Det blev en oplanerad snabb utfärd idag. Småningom börjar jag lära mej var allting finns där i Prisma i Kotka. Antagligen kommer de att ändra ordningen på varorna nu så fort jag lärt mej i vilka gångar jag ska gå.

Det blev en snabb och trevlig liten utfärd österut. Nu får ni hålla tummarna att bildelarna passar!

Önskar er alla en skön söndagskväll. Hoppas att ni hunnit njuta av det vackra vårvädret. Vi har haft vårens första bofink vid fågelbrädet!

Jyjy-26 – 12

 Keskiviikkona valmistui jyjy-26 – 12.

12 Päivänkakkarasukat

Aloitus: 22.02.2026

Valmis: 11.03.2026

Langan menekki: 110 g

Lanka: Sportsragg, Viking Garn
Puikot: 3 ja 3½

Ohje: Malli s. 6,  Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

12 Prästkragesockor

Start: 22.02.2026

Färdig: 11.003.2026

Garn: Sportsragg från Viking Garn

Åtgång: 110 g
Stickor: 3 och 3½
Mönster: Sidan 6 i Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

De här blev färdiga i onsdags och väntar nu på lite vatten och sedan får de torka.

Det blev en hel del att fästa. Det är en av nackdelarna med många olika färger i sockorna. Å andra sidan går det snabbare att sticka när man har ett mönster. En bra sak är nu det att jag verkar ha kommit över det där med att andra sockan blir ostickad. Tjohoo!! Det tar sig alltså på sockfronten.

Nu önskar jag er alla en skön lördagskväll.

Hönsdag

Idag är det fredag den trettonde. Enligt vissa en olycksdag. Jag hoppas att ni har klarat er utan missöden. Min hulda moder, frid över hennes minne, sa alltid att 13 var hennes lyckonummer. Så olika kan det vara. Har ni något lyckonummer?

I morse när jag satt och åt frukost ringde min telefon. Nästyngsta sonen ville veta om jag hade något för mej.
– Ska du göra nånting idag?
– Nej, svarade jag som vanligt, för jag hade inga bestämda planer inför dagen. Förstås finns det alltid saker att ta itu med, tråkigt hushållsarbete, men...
– Kan du komma hit till halvtre?
– Jo, jag kommer om trappan är isfri.
Självklart lämnar jag allt hushållsarbete när Lilleman behöver mej.

Nästyngsta sonen hade städat och leksakerna var ordentligt plockade i lådor. När vi hade lekt färdigt med Lilleman, fanns det både pussel, traktorer, bilar, bollar och lite andra prylar lite här och där. Det blir ju så när man leker, grejerna breder ut sig på ett mystiskt sätt. Det var inget Lilleman och famo kunde rå för, eller hur? Han är alldeles ljuvlig, bortsett från att han inte riktigt ännu förstått att han ska vara försiktig med katten, Pricken.
När jag är där, så pratar jag hela tiden med Lilleman och emellanåt sjunger jag för honom. Då stannar han upp och tittar på mej med stora ögon. Jag kanske sjunger falskt? 😊

Det är både underhållande och lärorikt att umgås med barnbarnen. Idag fick jag stifta bekantskap med Alien TV, som råkar vara Lillans favoritprogram just nu. Underhållande och roligt, men jag vet inte hur mycket hon uppfattar.
På hemvägen från grannbyn lyssnade jag i bilen på radion. Då fick jag veta att 16 miljoner män i världen går omkring med en Y-kromosom som härstammar från Djingis khan. Verkligen intressant att han sådde sin vildhavre överallt. Ni ser, man lär så länge man lever! Och det är väl bra?

Nästyngsta sonen bjöd mej snällt på middag, höna och ris. Men jag avböjde, för jag visste att vi har mat här hemma. När jag kom hem bjöd äldsta sonen på... ja, gissa vad?

Jo, höna och ris! Alltså en riktig hönsdag idag!  

Nu drar jag mej mot gungstolen och sätter upp maskor för vante nummer två med hjärtmönster. Måste bara komma ihåg att den här ska ha tumhålet till vänster, annars blir det till att sticka två vantar till. Eftersom jag använder restgarner så kan det bli verkligt knepigt.

Önskar er alla en fin lördag med mycket sol och mycket värme.