Vill bara sticka

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror dels på att jag var hela två gånger till stan igår. Och dels på att jag nu just bara vill sticka. Jag skulle liksom inte riktigt ha tid med nånting annat. Lite slarvigt och mycket snabbt stökar jag undan disk och tvätt. Varje morgon tänker jag att idag ska jag minsann röja upp i sovrummet, köket, datarummet... Sen fastnar jag vid frukosten i något korsord och så fort jag får syn på stickväska har jag glömt alla goda städningsföresatser. Kanske jag hinner ta itu med dem nästa månad?

Första gången jag var till stan igår körde jag raka vägen till G-M, som var värdinna för stickträffen. Hon bjöd på goda varma smörgåsar och en alldeles underbart mjuk och saftig toscakaka med ett tjockt mandeltäcke. Mums!

Jag stickar på en vante med bikupemönster. Och det är så rasande roligt att jag vill bara sticka! Det här är en enklare teknik än jag först trodde och den var lätt att lära sig. Garnet, 7-bröder, hittade jag i min restgarnslåda.

Vi blev lite nostalgiska igår på stickcaféet och mindes bokhandeln i det vackra gula huset på Drottninggatan. Dit gick vi och köpte allt vårt skolmaterial, för så var det på den tiden i mellanskolan och gymnasiet. Det var ett helt underbart hus med affär i två våningar. Doften av alla böcker med spännande titlar på ryggarna, i övre våningen bland annat klippdockor, pussel mm. Vad ingen av oss kom ihåg var, varför huset revs, för att ersättas av en ful platt låda. Det går säkert att ta reda på, men det får nån annan göra och sedan berätta för mej.
En av stickerskorna hade faktiskt sommarjobbat och juljobbat där i bokhandeln. Hon blev allra mest nostalgisk.

När jag kom hem från stan stod äldsta sonen i dörröppningen.
– Nå, äntligen kom du. Nu ska vi fara till stan och handla, sa han.
– Öh, nä, jag vill inte, försökte jag slingra mej. Men så kom jag ihåg att jag lovat använda en förmånskupong i butiksappen, så det var bara att snöra vinterkängorna och ta på rocken på nytt.

När vi skulle åka iväg såg jag att lampan lyste inne i min bil. Eh, hur tottrig har jag riktigt varit då jag kom hem och parkerade på gården? Äldsta sonen återvände till huset efter bilnycklarna. Bekymrat upplyste han fadern om den lysande situationen. Bisin min visste direkt vad det var fråga om, så simsalabim, äldsta sonen låste upp bildörren och tryckte in belysningsknappen. Lampan i biltaket slocknade. Tjohoo! Ingen risk att bilbatteriet laddar ur på grund av lampan!
Det visade sig att jag ofrivilligt hade kommit åt knappen då jag hade mina tjocka fingerhandskar på händerna. Det är ju det jag alltid har sagt, jag behöver ha fria fingrar för att köra bil.

Jag löste in förmånskupongen i butiksappen till glädje för barnbarnen  i grannbyn. För vår egen del löste jag in kupongen för en påse med kex. -30% per kupong är inget att förakta i dessa kärva tider. MEN, det är inte roligt att stå och vifta med sin telefon i kassan medan kön växer och växer bakom en. Affären borde nog hitta på ett fiffigare sätt. Tänk också på all dem, som blir utan förmånen för att de har en gammaldags knapptelefon.

Jag unnade mej lite annat än bröd, yoghurt, kattmat och mjölk. Förstås behöver jag de här två tidningarna oberoende av vad bisin min säger. I Kotiliesitidningen finns trevliga vantmönster samt brödbakningsrecept och i Bra Korsord lagom svåra kryss, som jag gärna löser. Ett blev färdigt vid frukosten i morse. Jag alternerar gärna med Mästarkrysset. Bra med variation.

Vi har ungefär - 14 grader ute och rimfrost på fönstret mot norr. Det är inte riktigt bra, för det betyder att värmen smiter iväg ut. Det här fönstret borde förnyas, så vi skulle få tredubbla rutor. Varje år den här tiden talar vi om det och planerar till och med lite smått. När våren och sommaren kommer är rimfrosten bortglömd!

Idag har vi haft "strömgubbar" på vår gård. De jobbar med att byta ut stolpar. Riktigt varför vet jag inte, för elkablarna borde ju gå i jorden och inte i luften. Bisin min började fundera om han skulle fara ut och kolla lite. Jag kom osökt att tänka på Karar i arbeit! 😁

Nu ska jag sticka vidare!

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

Löste in presentkort

I julklapp fick jag förra året två presentkort, ett till Suomalainen kirjakauppa och ett till Adlibris. När jag såg att Suomalainen hade fraktfritt passade jag på att köpa mina julklappar på nätet.

Igår kom paketet med mina julklappsböcker! Tjohooo! Nordic Knits är på engelska, så de mönstren kräver lite extra hjärnverksamhet. Boken magisk virkning är så inspirerande att jag funderar skarpt på att lämna stickandet för en tid.
Bisin min såg mäkta sur ut då han hämtade in paketet från postlådan. Han tyckte att jag hade ödslat med hushållskassan. Jag fick förklara om och om igen att det här var en fin gåva, given med omtanke och värme. Till sist fick bisin min ge sig muttrande nånting om att "du har ju redan så mycket mönstertidningar". Jo, i och för sig, men jag har ju inte de här böckerna! 😊

Jag gjorde också en beställning till Adlibris, men de meddelade att paketet kommer nån gång mellan 18 februari och 6 mars!!!! Höh! Vad är det för sätt? Tur att det inte är bråttom med den beställningen, så jag kan vänta i lugn och ro. Men lite konstigt om ni frågar mej.

Efter tre provlappar lade jag sent igår kväll upp maskor för ett nytt litet stickprojekt. Jag hoppas att det blir bra, men garnet och mitt handlag var inte riktigt överens. Sista provlappens bredd var okej, men inte höjden, tyvärr. Antar att det går och fixa med lite extra varv på höjden?
Kanske bäst att lägga upp ett nytt projekt ikväll. Den här gången med 7-bröder så jag vet hur garnet beter sig. Det är roligt att pröva på nya garner, men jag vet inte om det blir riktigt bra.

Idag har jag ägnat halva dagen åt maskstygnen på svarta sockan. Märk väl, sockan, för det blir maskstygn endast på ena sockskaftet! Mera kan man inte begära av mej just nu. Det tog tid att sy och sen fästa alla trådar. Jag försökte krångla mej ur sömmandet och tänkte till och med börja städa! Allt för att slippa maskstygnen. Till all tur tog jag mitt förnuft till fånga och sydde snällt. Jag hade ju bestämt för att öva och det har jag nu gjort. Dessvärre med tveksamt resultat. Sockorna ligger nu och drar sig, så småningom syns de här i bloggen. Hav tålamod.

Nu ska jag fundera vidare på nån rolig teknik, som jag ännu borde testa på. Den ska vara lagom svår, men ändå intressant och det ska gå att använda 7-bröder garn. Inga stora krav, eller hur?

Önskar er alla en fin onsdag!

Inte så roligt

Sent igår kväll när jag var var riktigt i farten med min sockstickning, sa bisin min att det var dags att lägga mörkt och uppsöka sängen. Jag hade ynka fem varv kvar till tåhoptagningen, så jag tyckte inte det var så roligt.

I morse var jag uppe strax efter klockan sju och stickade färdigt sockan. På den är det tänkt att jag ska öva lite maskstygn.

Tanken är i och för sig bra, men jag har fått sprätta vartannat stygn, så det här är inte så roligt som jag trodde. Men, men, övning ger förhoppningsvis färdighet.

Nu på eftermiddagen har jag stickat en liten provlapp inför nästa projekt. Men, men... den blev för liten. Så nu måste jag sticka en ny och det är inte så roligt när jag direkt vill börja på nånting nytt. Men bäst att vara ordentlig, eller hur? Utan provlapp kan stickningen helt gå överstyr.

Nu ska jag sticka vidare!

Önskar er alla en bra start på den nya veckan och en skön tisdag!

Bläddrar och bläddrar

Här har vi haft besök av dottern och äldsta barnbarnet. 💕M kvalade igår in i tävlingsgruppen i konståkning, så i lördag gäller det att hålla tummarna när tävlingen går av stapeln i västra grannstaden.
Jag blev av med två stickningar, den randiga halsvärmaren och den lilla rosa sjalen. Härligt när hemstickat duger. Nu har kanske ändå bisin min rätt i att jag inte behöver någon plastlåda för mina färdiga stickningar!

Hur mycket inspiration kan man hantera? I veckan har jag igen loppat!

Min favorittidning Kauneimmat Käsityöt var till salu för 1 €/styck.

Förstås behöver jag inte flera mönstertidningar, men... i de här äldre numren verkar det finnas mera virkmönster och mönster för baby och barn. Jag bläddrar och bläddrar och hittar så mycket som jag omedelbart skulle vilja börja sticka/virka på.

I tidningen överst till vänster, nr 2 2016, finns bland annat härliga sjalmönster.

Sjalen till höger är enligt uppgift lättstickad och jag tror bestämt att det kunde bli ett restgarnsprojekt, vad tror ni?

Sjalar verkar aldrig gå ur mode och de kan varieras hur mycket som helst.

En bra sak med de här äldre tidningarna är, att nu kan jag redan bläddra i sommarnummer. Kanske jag hinner få nånting färdigt i tid då. En hel del av garnen som har använts här, finns förstås inte längre, men de går att ersätta med modernare varianter. Alternativt kanske det finns något nystan längst borta och underst i garnlagret. Få se...

Så tacksam att människan som sålde de här tidningarna inte slängde dem i pappersinsamlingen utan lät dem gå vidare för en ytterst billig peng. Det fanns också tidningar från 2020-talet, men dem lämnade jag kvar.

Igår kväll såg vi på Häng med (Hengaillaan) på TV.  Det var riktigt intressant. En av musikfrågorna handlade om Nessum dorma från operan Turandot, Pavarottis bravur. Frågan gällde vem som hade komponerat Turandot och vilken populär grupp, som fått en viral hit med Nissan bromsa.
– Det är KAJ, ropade jag och hoppade nästan upp ur gungstolen.
– Ta det lugnt, du behöver inte bli så upphetsad, muttrade bisin min.
Kanske inte, men jag blev så glad över att de tog upp KAJ. Till saken hör att Jakob Norrgård sjunger den där arian mycket bättre än vad gårdagens solist i programmet gjorde. Om programledaren inte hade sagt vilket stycke som skulle framföras, så skulle jag inte ha fått fatt i det. Ingetdera av lagen visste att det är Puccini som står bakom operan Turandot och att KAJ har en egen version av arian! Men se det visste jag!
Inför sista resan skrattade vi ordentligt, för bisin min kläckte ur sig Kuopio innan ens tipsen ramlat in. Han tog stadens namn ur tomma luften och han hade rätt. Jösses så stolt han var, fastän det enbart var en vild gissning! 😊

Tyvärr skrev jag inte upp våra poäng, så nu kan vi inte skicka in kort till tv-studion i Tammerfors. Eller kanske vi kan skicka in kort ändå, för domaren och programledaren hade till och med fått en bröllopsinbjudan!

En av de mest idiotiska frågorna igår var vad lönnsirap görs på. Ha, det hörs ju redan i namnet, lönn förstås, närmare bestämt sav från lönnträdet. För mej verkar det lika dumt som att fråga vilken färg har Napoleons vita häst! Men säkert bra med superenkla frågor så båda lagen får lite poäng i alla fall.

Igår stod äldsta sonen för maten och bjöd på wienerschnitzel och pommes frites. Idag står makaronilåda på menyn, så nu ska jag gå och fixa äggstanningen.

Önskar er alla en skön söndagskväll.

Vilse bland hyllorna

Idag har jag varit iväg österut tillsammans med yngsta sonen. Vi var till Prisma. Inget fel på Kotka, men varför i hela fridens dar får inte VBO bygga vid östra infarten i Borgå? Det skulle liksom vara alldeles, alldeles perfekt för oss lanttisar här i öst. I och för sig har vi ungefär lika långt österut som västerut, men jag hoppas och tror att det skulle finnas mera svenskt material i VBO:s Prisma.

Tänk, idag klarade jag mej utan att köpa vare sig garn eller mönstertidningar! Duktigt, inte sant? Jag behövde egentligen inte annat än citroner, jäst, mjölk och förstås gott bröd från Galette. Jo, jo, jag vet att man ska stöda lokalt och det gör jag för det mesta, men ibland vill vi ha lite omväxling här i huset.

Så fort jag kom innanför varuhusets dörr vimsade jag iväg till "kosmetikhyllorna" till höger. Där hade jag egentligen inget att göra. Plötsligt stod jag med en rosa spännande schampoflaska i min hand. Den höll på att slinka ner i kundvagnen ända tills jag besinnade mej och tittade på priset. Jag hickade till förskräckt. Jösses, över 20 euro! Det överskrider min budget flera gånger om. På stående fot bestämde jag mej för att jag inte alls behöver nytt schampo!
Jag vimsade vidare, såg på hårbalsam, torrschampo, hårspray, gele och vänta nu, hårmousse!

Det borde jag kanske testa? Innan jag visste ordet av, hade tre olika burkar hoppat i kundvagnen. Undrar om de här får nån ordning på mitt "kråkbo". Den längst till höger tog jag enbart för den vackra färgens skull. 😊 Jo, jag vet, galet tänkt, men visst är det en häftig färg?
Ska bli jättespännande att testa.

Jag använder inte smink har egentligen aldrig gjort det, så jag hade egentligen inte något ärende bland de där hyllorna. Men hur det nu var, så fanns där mitt i allt en stor låda proppfull med rejält nedsatta produkter. Oj, oj, oj, diadem, hårspännen, donitsar, smycken osv. Jag radade grej efter grej i kundvagnen, för det här var perfekt till årets adventskalendrar. Ja, ja, jag vet att jag är ute i god tid. Men hej, idag är det endast elva månader kvar till julafton! Och skulle jag ha vetat att rabattprocenten var så stor att grejer som kostat 12 - 15 € nu gick för 2,50 - 3 €, så skulle jag nog ha köpt många fler. Men kanske ändå bäst så här.

Vi var så snabba där i varuhuset att bisin min höll på att falla från gungstolen när vi kom tillbaka. Vi var alltså effektiva och det beror ju på att jag ändå inte vimsade omkring bland alla spännande hyllor!

Önskar er alla en riktigt fin söndag!

Jyjy-26 – 2

Eilen valmistui vihdoin Jyjy-26 projekti nro 2. Lanka loppui kesken, niin oli pakko tilata lisää.

2. Pieni Allegrahuivi

Aloitus: 28.12.2025

Valmis: 22.01.2026

Langan menekki: 82 g

Lanka: Björk ja Kid-Silk, Viking Garn
Puikot: 4

Virkkuukoukku: 3½ 

Ohje: Ainaoikeinhuivi Allegra
Suunnittelija: Aimee Vognsen Danielsen / Viking Garn
Ohje: Virkattu sydän
Suunnittelija: Åsa Bautovic

 2 Liten Allegrasjal

Start: 28.12.2025

Färdig: 22.01.2026

Garn: Björk och Kid-Silk från Viking Garn

Åtgång: 82 g
Stickor: 4
Virknål: 3½

Mönster: Allegrasjal

Designer: Aimee Vognsen Danielsen / Viking Garn
Mönster: Virkat fem minuters hjärta

Designer: Åsa Bautovic

Skönt att äntligen få den här lilla sjalen färdig. Rätstickning borde ju vara lätt som en plätt, men jag hamnade ju att riva upp maskorna när jag började öka i varje sida. Att dessutom garnet tog slut gjorde ju inte precis saken bättre.

Och när jag tog det nya nystanet i bruk blev det igen trassel. Suck!
Hjärtat virkade jag och sydde dit, dels för att jag helt enkelt ville virka lite, men mest för att jag ska kunna skilja rätsidan från avigan.

Nu dags för lite mat och bläddra i mönstertidningar efter ett nytt litet virkprojekt!

Ha det bra och njut av fredagskvällen!

En busig liten nattgäst

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror helt enkelt på att vi hade en busig liten nattgäst hos oss. Men låt mej ta det hela från början.

Igår var det ju onsdag och det betyder stickträff  med alla trevliga stickcafédamer.

Jag hade minst sagt bråttom på förmiddagen, för jag ville ha tåhoptagningen färdig på den här svarta sockan innan jag körde iväg till stan. Det brukar inte gå så bra att sitta och prata och försöka räkna mellanvarv tillika. Ja, man blir vis av erfarenheten och jag har ingen lust att sticka bakåt bara för att jag har varit social!

Vi träffades hemma hos H, som hade lagat en god bondost med kummin som krydda och bakat en delikat sockerkaka med kardemumma. Den serverades tillsammans med körsbärssylt och vispad grädde. Mumsfilibabba!

Jag hade precis hunnit börja på femte varvet på socka nummer två, då min telefon ringde. Jag gick ut i köket, för jag ville inte störa mina medstickerskor. Det var Lillan, som hade ärende. Hon ville komma alldeles ensam till famo, inga föräldrar och ingen lillbrorsa. Jag sade att det gick bra och välkommen. Sen fick jag skynda mej hem och inget stickande för min del mera igår kväll, för Lillan ville stanna kvar över natten.

Mamman bäddade upp resesängen i sovrummet och fixade snabbt middagen och lämnade oss sedan. Hela kvällen växlade Lillan mellan att leka ensam och sedan att pyssla tillsammans med famo och "jobba" lite med veden tillsammans med fafa. Kvällsmålet åts i flygande fläng, för det fanns knappt tid att sitta ner.

Sen blev det nästan kalabalik när jag snubblade in i vessan för att hjälpa Lillan. Jag störtade nämligen pladask ner på golvet. Jag slintade, som Lillan konstaterade, idiotiskt nog på mina egna fötter. I min ålder ska man inte ha dåliga uttjänta crocs på fötterna kombinerat med springande. Lillan blev förskräckt och jag blev rädd. Tänk om mitt knä nu hade gått ur led? Ledbanden hoppat iväg? Tänk om jag brutit nånting? Kunde jag röra på fötterna? Svårt att veta, för de hade åkt in under lavoarskåpet i min instinkt att skydda Lillan, som satt på byttan. Vänstra knäet låg i en rätt brant vinkel, men inga benpipor stack ut vad jag kunde se. Bisin min kom störtande och började baxa ut mej från toan med baken före. Jag hasade i sittande ställning ut till korridoren och hade inte minsta lilla aning om hur jag skulle ta mej upp från golvet. Bisin min försökte med köksstegen och ville att jag skulle dra mej upp med hjälp av den. Jag bad om lite tid för andhämtning medan jag försökte lugna ner mitt skenande hjärta och mina darriga ben. De kändes mera som gelé än något att stå på. Bisin min ville att jag genast skulle stiga upp, men mina ben vägrade samarbeta med min hjärna. Med hjälp av äldsta sonen lyfte de sen upp mej. Jag vågade inte ens protestera, jag bara litade på deras armstyrka. Bisin min hade bråttom med mitt uppstigande, för han ville se att ingenting var brutet och att ingen ambulans skulle behövas. Äldsta sonen sa att han ska kontakta hemvården, så det blir nån ordning på mej.

Själv är jag oerhört tacksam över att jag inte bröt vare sig armar eller ben. Enda skavanken är en stor bula högt uppe på vänstra benet. Den märkte jag först av igår kväll i sängen då det gjorde ont att ligga på vänster sida. I morse kände bisin min försiktigt på bulan och sa att det inte är något farligt, för bulan är hård. Enligt hans lekmannakunskaper betyder det att det inte finns lösa benflisor där. Eftersom det inte värker, så väljer jag att tro på honom. Han sa att jag borde genast ha satt en ispåse på bulan. Lätt att säga, men svårt för mej eftersom jag ju inte visste av den förrän jag låg i min säng.

Och på tal om min säng, där ligger nu dockan, Nalle Puh, Nasse, Mumin, en tygko, Lillans borttappade strumpa och en massa små pappersbitar från ett hushållspapper. Det har varit en hård natt med andra ord! 😊 Så hård att jag faktiskt tog en två timmars tupplur efter att Lillan åkt iväg med sin mamma. Energinivån var så hög och intensiv att den sög musten ur famo. Ändå var det inga vilda lekar utan både pyssel, målarbok, pussel, bygga torn osv. Men det gäller att hänga med i svängarna då precis allting ska undersökas.
Ja, och ifall ni inte visste det, så är Lillan famos gull (och det är hon ju förstås!) och inte fafa! 💕 På den punkten var Lillan riktigt bestämd. Både famo och fafa är så tacksamma över Lillans besök, över att få och att kunna umgås med henne. Det öppnar helt nya världar och det är intressant att få ta del av hur en 3½-åring resonerar. Tur att vi är pensionärer och tur att vi bor så nära.

Och vad nu än Lillan säger, så visst är fafa också famos gull, för se så snäll han var igår! Han hämtade in senaste numret av Mästarkryss från postlådan. Och redan är ett av de där tvåsides kryssen nästan löst. Tjohoo!

Nu dags för mej att avsluta här och börja bläddra i virktidningar, för jag behöver lite omväxling till allt stickande, tror jag...

Önskar er en skön torsdagskväll. Håll ut, ljuset återvänder, liksom våren.